Gullregn från Alnarpsparken.

Fortsätter min serie från Alnarpsparken med ett inlägg på, som jag tycker, vackra Gullregn.  Denna växt är ju enormt giftig och även dess fruktbalja med fröna inuti som kommer efter blomningen. Vi hade ett par  stora gullregnsbuskar där jag bodde förut och fick tidigt lära barnen om dess giftighet. Men jag ville inte ta bort buskarna och barnen förstod.

I Wikipedia står att läsa:

Hela växten och i synnerhet fröna innehåller ett giftigt ämne, alkaloiden cytisin. Det är ovanligt med allvarliga förgiftningar. Dock kan några få frön ge symptom hos barn. Förgiftningsymptomen kan komma inom en halvtimme till ett par timmar. Symptomen omfattar illamående, kräkningar, yrsel, slöhet, hjärtklappning, vida pupiller och feber. I allvarliga fall eventuellt även muskelryckningar, medvetande- och andningspåverkan.[4]

Det är mycket ovanligt med svårare förgiftningsfall orsakade av växter. Inga allvarliga olyckor har skett i Sverige sedan 1940-talet.

Klicka gärna på bilderna för att få dem större.

11 tankar om “Gullregn från Alnarpsparken.

  1. Underbart! Gullregn är verkligen en vacker växt med sina skyar av hängande blommor. Men ack så giftig. Vår sommarflicka är en sån som skulle kunna äta vad som helst, hon gav sig på mina värktabletter och mor hennes åt liljekonvaljebär… suck. Vackra bilder, Christina!

    Gilla

    • Tack så glad jag blir att du gillade mina bilder 🙂 Det verkar ju vara superviktigt att kolla vad sommarflickan har för sig. Man kan ju inte lite på vad barn snabbt tar sig för. Det går ju på ett ögonblick. Suck!
      Jag hade kanske tur att mina flickor inte gav sig på giftiga växter men å andra sidan var jag nästan alltid med dem i vår jättestora trädgård. Vi hade både liljekonvaljer, idegran, gullregn och lupiner. Det finns ju många växter som är giftiga. När jag var liten och tillbringade många somrar i min mormor och morfars trädgård fick jag lära mig vilka växter som var giftiga. Jag kommer ihåg i minnet än i dag exakt var i deras trädgård de stod.

      Gilla

      • Äsch, nu skrev jag fel igen, det är vinterflickan, treåringen, som vill smaka på allt, hur illa det än smakar. Det är viktigt att lära ut vad som är giftigt och att man inte ska äta bär till exempel utan att fråga vuxna, men i ett visst skede funkar det inte för vissa barn. Visst är man med dem, men barn är snabba. När min dotter åt av liljekonvaljerna så stod de på vardagsrumsbordet. ”Man fick väl äta de här?” sa hon när jag kom på henne. Då förstod jag att hon inte tog in ett ”inte”, hon hörde inte det, det bara fastnade i hennes medvetande som något man skulle pröva.

        Gilla

  2. Så vackra bilder av gullregnet, Christina. De får mig direkt att tänka på Hjalmar Gullbergs ord ”i syrenernas tid i gullregnens månad” i dikten ”Kyssande vind”. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.