9. Vi forsätter vår färd på Fårö till Crêperie Tati på Kutens Bensin. Gotland

Vi fortsatte vår färd från norra Fårö till in på mitten av ön. Vi hade hört talas om ett väldigt speciellt matställe på Fårö som vi absolut ville äta på. Färden begav sig till Crêperie Tati på Kutens bensin.  Här tänkte vi kalasa på härliga franska crêps. Men ack vad vi bedrog oss. KÖ, KÖ, KÖ så till den milda grad, så vi gav upp utan att ens tänka på att ställa oss i kön.

Dock hann jag gå runt och fota lite bilar och skrot på deras bilkyrkogård. Här skulle jag kunnat gått länge och fotat.

Vi fick bege oss till grannrestaurangen Bistro Albatross , där det serveras svensk och fransk husmanskost och fiskspecialiteter. Det var betydligt mindre kö där med men vi fick ändå vänta i ca. 20  minuter. Så vi undrade hur länge vi hade fått vänta på Crêperie Tati. Vi åt istället lite andra riktigt goda rätter på Bistro Albatross. Missade crêpsen men åt det vid ett senare tillfälle på en annan restaurang på södra Gotland.

Om Crêperie Tati :Det är ett udda ställe på en gård i en nostalgisk 1950-talsanda mitt på Fårö som växt fram av ägaren Thomas Lindholms kärleksförklaring till Elvis, James Dean med flera. På området finns en salig mix av mer eller mindre vilda idéer som en bilkyrkogård och i den nedlagda macken finns en prylbod. Det finns bar och scen. Gårdsplanen pryds av väg- och neonskyltar, kromade bildelar och en gammal kiosk. Hela sommaren arrangeras det spelningar här, och sen starten har bland andra Jack Baymoore & the Bandits, Billy Lee Riley, Bro-Elvis, Carola, Huelyn Duval och Pugh Rogefeldt spelat här.

Crêperie Tati & Kutens bensin

Nu kommer lite bilder från Bilkyrkogården. Det blev inte så mycket fotat av stället då vårt sällskap hade bråttom till den andra restaurangen för att fylla sina hungriga magar med mat 😀 

Här på gårdsplanen framför restaurangen vi åt på Bistro Albatross stod en liten söt fransk Citroen.

Vi begav oss sedan ”hemmåt” mot Visby. Vi visste inte om vi skulle få sitta länge i kö till färjan mellan Fårö och Öjn så vi ansåg oss för denna gång klara med Fårö.  Det kommer snart fler inlägg från Gotland.

8. Vi fortsätter norrut på Fårö. Gotland

Vi lämnar ”hunden” söder om  Lauterhorn (förra inlägget) och fortsätter norrut på västra sidan på Fårö. Vi kör på små slingrande kalkstensvägar och kommer mitt ute i ingenstans till Helgumannens fiskeläge. Det var blåsigt och lite småkyligt men vi gick av bilarna för att gå ner till stranden och titta på det gamla spännande fiskeläget. I dag finns femton bevarade bodar och det bedrivs fritidsfiske. Några båtar och annan utrustning fanns även kvar.

Förr var strömmingsfiske en viktig del av försörjningen för många Fåröbor och fiskeläget användes flitigt.  Fiskeläget användes under 1800-talet och tidigare delen av 1900-talet av jordbrukande bönder, som under fiskesäsonger några veckor på vår och höst drog upp den fisk de behövde för året.

Vi fortsatte norrut och fick syn på en väderkvarn.

Vi kör upp mot Langhammars naturreservat och ser på de fina omgivningarna. Vi stannar till vid raukarna på stranden vid Klajvika.

Vegetationen på Langhammars och markerna söderut är präglade av att området under långa tider har betats av får. På den södra delen av reservatet har landskapet  karaktären av ett  savannlandskap, där talldungar omväxlar med karga, hedartade alvarytor.   På den centrala delen av Langhammar täcks den steniga marken till stor del av låga, krypande enbuskar, som har formats av vinden och  betats av fåren.

Vi körde till fyren på Fårös nordostligaste udde som varnat sjöfarare för de förrädiska sandbankarna sedan 1847. Ursprungligen bestod ljuskällan av rovoljelampor, som senare byttes mot betydligt ljusstarkare fotogenlampor.

Vi körde vidare för att leta upp Crêperie Tati på Kutens Bensin.

7. Vi besöker Fårö. Gotland

Vi begav oss den här dagen den 31/7 till Fårö. Det var först Ryssnäs vi kom till.  Ryssnär är ett 200 hektar stort naturreservat som ligger på Fårös sydspets. Redan på namnet hörs det att det är något särskilt med det här naturreservatet. Sannolikt var det här en plats dit ryska handelsfartyg seglade för länge sedan. Udden längst i söder har fått namnet Ryssudden.

De första bilderna i serien är tagna vid en Kolerakyrkogård som egentligen heter Engelska kyrkogården.

Under Krimkriget 1853- 1856, mellan det ryska imperiet och en allians bestående av bland annat Storbritannien och Frankrike, använde engelska och franska flottenheter Fårösund som bas i Östersjön. Under kriget anlöptes denna hamn av flera hundra fartyg, både örlogsfartyg och andra. I slutet av augusti 1854 bröt en koleraepidemi ut i Fårösund, en epidemi som främst drabbade besättningarna på de fartyg som låg i hamnen. I samband med detta uppfördes två sjukbaracker på Ryssnäs utsida, och i närheten av barackerna köpte engelsmännen in en bit mark för att använda som begravningsplats. Ett 20-tal engelska sjömän fick här sin sista vila.

Info tagen från

https://www.lansstyrelsen.se/gotland/besok-och-upptack/naturreservat/ryssnas.html

På platsen fanns också en fin  Lambgift. Det är en byggnad där utegångsfår och russ kunde söka skydd och bli utfodrade vintertid.Djuren kunde gå in och ut genom en öppning i undervåningen och på loftet förvarades hö och löv. Ordet lambgift kommer av lamb = får och gift = giva och är namnet på en plats där man ger fåren foder.

På platsen fanns också en väldigt fin strandkant  att gå ner till.

Efter detta stopp så begav vi oss till naturreservatet Gamla hamn. Där finns Fårös mest berömda rauk, ”Kaffepannan” eller ”Hunden” Den hittar man på västra sidan på Fårö strax söder om Lauterhorn.

Färden går sedan vidare längs med västra kusten på Fårö. Mer kommer i nästa inlägg.

6. Mer från utflykten till norra Gotland

I förra inlägget började vår utflyktsdag till Lummelundagrottan. Efter besöket där körde vi vidare till Elinghem Ödekyrka som är en kyrkoruin belägen på nordvästra Gotland. 

Kyrkan uppfördes i mitten av 1200-talet och var fram till omkring år 1600 sockenkyrka i Elinghems socken.  Sedan 1600-talet har den stått som ruin möjligen på grund av brand.

Kyrkan var byggd av kalksten och var 18 meter lång och 9 meter bred. Det som idag återstår av kyrkan är omkring 12 meter höga ruiner av ett rektangulärt långhus och ett nästan kvadratiskt kor. Bland bevarade inventarier finns altarbordet av kalksten, en dopfunt från 1250-talet och en vigvattensskål.  I den västra gaveln finns också en smal, inbyggd trappa till kyrkvinden.

Sedan gick färden vidare till en höjd ovanför ett fiskeläge som jag tyvärr inte visste vad den hette.  Fick sedan reda på av min bloggkompis Bosse Lidén https://gotlanduppochner.com/ att fiskeläget heter Hallshuk fiskeläge. Det var lite otäckt att titta ner för stupet. Men  det  tyckte  inte  vår  ena  dotter.

En bit ifrån låg det en väldigt liten, liten fyr.

Vi åkte vidare till Blå Lagunen som är ett gammalt kalkbrott nära Ar på Gotlands nordligaste spets.  Här kan man bada både från en liten strandremsa eller från klippor. Eftersom det varit ett gammalt kalkbrott så blir det snabbt djupt. Vi hoppade  över  badet.  Vi  tyckte  att  dagen  var  för  kall  för  bad.

Under färden kom vi till gamla kalkstensugnar som vi tittade på.

Ugnarna låg så att man på andra sidan kunde se Cementa i Slite. 

Cementa i Slite är en av Europas största cementfabriker. Råvaran till cement är kalksten som bryts i gigantiska dagbrott i Slite och på Filehajdar.

Slitefabriken är igång dygnet runt året om och sysselsätter cirka 430 personer, varav 230 är anställda på Cementa. Företaget ingår idag i den internationella koncernen Heidelberg Cement Group.

Vid strandkanten låg en båt uppdragen som jag inte kunde låta bli att fota 🙂

Nu styrde vi kosan hem igen, men nästa dag så gav vi oss iväg till Fårö på utflykt. Därifrån kommer nästa inlägg. 

5. Lummelundagrottan samt lite raukar. Gotland

Den här dagen gav vi oss i väg på utflykt upp på norra Gotland. Vi började med att besöka Lummelundagrottan som vi gick ner i på en guidad visning. 

Lummelundagrottan är en grotta och ett naturreservat norr om Visby-  Det 16 hektar stora reservatet är mest känt för själva grottan, som även kallas Rövarkulan. Där finns en underjordisk lång och smal flodbädd i kalkberget beläget vid Lummelunds bruk ungefär 13 kilometer norr om Visby. Lummelundaån rinner på en sträcka av mer än 1,3 kilometer under jorden.

Det var 3 pojkar som under flertalet år i hemlighet tog sig in i och utforskade grottan (Örjan Håkansson, Percy Nilsson och Lars Olsson).  År 1948 hade de börjat göra expeditioner för att undersöka det då ganska lilla grottsystemet. När de två år senare var inne i grottan lossnade ett stort stenblock från taket. Stenblocket ramlade ner och plötsligt var en tidigare ganska smal öppning i bergväggen mycket bredare. En 20 meter lång gång (som idag kallas för ”Pojkarnas gång”) öppnade sig, de tre grabbarna fortsatte in i grottan och upptäckte ”Bergakungens sal”, som är den första salen man kommer in i om man idag går den guidade turen, och salen ”Kapellet” som också besöks i dagens guidade tur. Här stoppades de av en sjö och det var inte förrän 1955 som de kom längre in i grottan, då med hjälp av en gummiflotte. Vid det tillfället lyckades de ta sig 175 meter längre in i grottan än tidigare. 1959 tog man upp en tunnel som gjorde det möjligt för allmänheten att besöka de salar och gångar som pojkarna några år tidigare hade upptäckt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lummelundagrotta

Här kommer lite bilder nerifrån grottan och ömgivningar utanför.

Vi körde vidare och upptäckte några fina raukar som ser ut som om det är två som står och pussar varandra. Jag har fått  veta  av  Bosse Lidén https://gotlanduppochner.com/  att  raukområdet  nedan  heter Grausne Norra raukområde.  Det  visste  jag  inte  innan.

Rauken nedan heter Jungfrun.  Jungfruklint ligger cirka fem minuters promenadväg från Lickershamn. Hon står längst ut på klinten och är Gotlands största rauk. Hon når cirka 11 meter över klinten och mer än det dubbla över havsytan.

Färden går vidare och fler bilder från dagen kommer.

4. Visby Sankta Maria domkyrka Gotland

Här kommer lite bilder från Visby domkyrka. De sista fotona är på ödekyrkor. Det byggdes väldigt många kyrkor under medeltiden men bevarad som kyrka än i dag finns bara stadens domkyrka. De övriga kyrkorna fick med tiden förfalla men flera av dem finns kvar i ruinform.

Visby Sankta Maria domkyrka  invigdes den 27 juli 1225  under medeltiden kallades den även ”Vår kära frus kyrka”.

Den byggdes ursprungligen som gästkyrka för tyska handelsmän.  Anledningen till invigningen var sannolikt att den nya tyska församlingskyrkan S:t Nicolai förstörts av brand. Sankta Maria kyrka hade från 1225 inga bestämda geografiska församlingsgränser, utan var en församlingskyrka med två kyrkoherdar. Den ena kyrkoherden var för den tyska församlingen, den andra för den gutniska församlingen, vilken ända fram till 1400-talet bara var en tredjedel så stor som den tyska, sedan var de jämnstora.

Kyrkan fungerade under medeltiden inte bara som gudstjänstlokal, utan även som lokal för handelsmännen. När Visby stift bildande 1572 blev Sankta Maria domkyrka. Visby Sankta Maria domkyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden.

3. Visby ringmur. Gotland

Nästan var man än gick inne i gamla centrala Visby så fick man en skymt av ringmuren. Den gav verkligen staden en charm.

Muren byggdes under andra halvan av 1200-talet. Den är 3,4km lång och har 27 bevarade marktorn. Den hade ursprungligen 29. Muren är 11 m hög. Murens tillkomst kan troligen kopplas till konflikterna mellan staden och det gotländska alltinget, som ledde till ett inbördeskrig på ön 1288.

Alla portar och torn har olika namn vilka det var omöjligt för mig att lära mig vilka som hette vad. Det var allt för mycket att sätta sig in i på så kort vistelse i Visby. Men helt klart har Visby och muren en intressant historia.

Vill du veta mer kan jag hänvisa till länken nedan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Visby_ringmur