9. Vi forsätter vår färd på Fårö till Crêperie Tati på Kutens Bensin. Gotland

Vi fortsatte vår färd från norra Fårö till in på mitten av ön. Vi hade hört talas om ett väldigt speciellt matställe på Fårö som vi absolut ville äta på. Färden begav sig till Crêperie Tati på Kutens bensin.  Här tänkte vi kalasa på härliga franska crêps. Men ack vad vi bedrog oss. KÖ, KÖ, KÖ så till den milda grad, så vi gav upp utan att ens tänka på att ställa oss i kön.

Dock hann jag gå runt och fota lite bilar och skrot på deras bilkyrkogård. Här skulle jag kunnat gått länge och fotat.

Vi fick bege oss till grannrestaurangen Bistro Albatross , där det serveras svensk och fransk husmanskost och fiskspecialiteter. Det var betydligt mindre kö där med men vi fick ändå vänta i ca. 20  minuter. Så vi undrade hur länge vi hade fått vänta på Crêperie Tati. Vi åt istället lite andra riktigt goda rätter på Bistro Albatross. Missade crêpsen men åt det vid ett senare tillfälle på en annan restaurang på södra Gotland.

Om Crêperie Tati :Det är ett udda ställe på en gård i en nostalgisk 1950-talsanda mitt på Fårö som växt fram av ägaren Thomas Lindholms kärleksförklaring till Elvis, James Dean med flera. På området finns en salig mix av mer eller mindre vilda idéer som en bilkyrkogård och i den nedlagda macken finns en prylbod. Det finns bar och scen. Gårdsplanen pryds av väg- och neonskyltar, kromade bildelar och en gammal kiosk. Hela sommaren arrangeras det spelningar här, och sen starten har bland andra Jack Baymoore & the Bandits, Billy Lee Riley, Bro-Elvis, Carola, Huelyn Duval och Pugh Rogefeldt spelat här.

Crêperie Tati & Kutens bensin

Nu kommer lite bilder från Bilkyrkogården. Det blev inte så mycket fotat av stället då vårt sällskap hade bråttom till den andra restaurangen för att fylla sina hungriga magar med mat 😀 

Här på gårdsplanen framför restaurangen vi åt på Bistro Albatross stod en liten söt fransk Citroen.

Vi begav oss sedan ”hemmåt” mot Visby. Vi visste inte om vi skulle få sitta länge i kö till färjan mellan Fårö och Öjn så vi ansåg oss för denna gång klara med Fårö.  Det kommer snart fler inlägg från Gotland.

8. Vi fortsätter norrut på Fårö. Gotland

Vi lämnar ”hunden” söder om  Lauterhorn (förra inlägget) och fortsätter norrut på västra sidan på Fårö. Vi kör på små slingrande kalkstensvägar och kommer mitt ute i ingenstans till Helgumannens fiskeläge. Det var blåsigt och lite småkyligt men vi gick av bilarna för att gå ner till stranden och titta på det gamla spännande fiskeläget. I dag finns femton bevarade bodar och det bedrivs fritidsfiske. Några båtar och annan utrustning fanns även kvar.

Förr var strömmingsfiske en viktig del av försörjningen för många Fåröbor och fiskeläget användes flitigt.  Fiskeläget användes under 1800-talet och tidigare delen av 1900-talet av jordbrukande bönder, som under fiskesäsonger några veckor på vår och höst drog upp den fisk de behövde för året.

Vi fortsatte norrut och fick syn på en väderkvarn.

Vi kör upp mot Langhammars naturreservat och ser på de fina omgivningarna. Vi stannar till vid raukarna på stranden vid Klajvika.

Vegetationen på Langhammars och markerna söderut är präglade av att området under långa tider har betats av får. På den södra delen av reservatet har landskapet  karaktären av ett  savannlandskap, där talldungar omväxlar med karga, hedartade alvarytor.   På den centrala delen av Langhammar täcks den steniga marken till stor del av låga, krypande enbuskar, som har formats av vinden och  betats av fåren.

Vi körde till fyren på Fårös nordostligaste udde som varnat sjöfarare för de förrädiska sandbankarna sedan 1847. Ursprungligen bestod ljuskällan av rovoljelampor, som senare byttes mot betydligt ljusstarkare fotogenlampor.

Vi körde vidare för att leta upp Crêperie Tati på Kutens Bensin.

7. Vi besöker Fårö. Gotland

Vi begav oss den här dagen den 31/7 till Fårö. Det var först Ryssnäs vi kom till.  Ryssnär är ett 200 hektar stort naturreservat som ligger på Fårös sydspets. Redan på namnet hörs det att det är något särskilt med det här naturreservatet. Sannolikt var det här en plats dit ryska handelsfartyg seglade för länge sedan. Udden längst i söder har fått namnet Ryssudden.

De första bilderna i serien är tagna vid en Kolerakyrkogård som egentligen heter Engelska kyrkogården.

Under Krimkriget 1853- 1856, mellan det ryska imperiet och en allians bestående av bland annat Storbritannien och Frankrike, använde engelska och franska flottenheter Fårösund som bas i Östersjön. Under kriget anlöptes denna hamn av flera hundra fartyg, både örlogsfartyg och andra. I slutet av augusti 1854 bröt en koleraepidemi ut i Fårösund, en epidemi som främst drabbade besättningarna på de fartyg som låg i hamnen. I samband med detta uppfördes två sjukbaracker på Ryssnäs utsida, och i närheten av barackerna köpte engelsmännen in en bit mark för att använda som begravningsplats. Ett 20-tal engelska sjömän fick här sin sista vila.

Info tagen från

https://www.lansstyrelsen.se/gotland/besok-och-upptack/naturreservat/ryssnas.html

På platsen fanns också en fin  Lambgift. Det är en byggnad där utegångsfår och russ kunde söka skydd och bli utfodrade vintertid.Djuren kunde gå in och ut genom en öppning i undervåningen och på loftet förvarades hö och löv. Ordet lambgift kommer av lamb = får och gift = giva och är namnet på en plats där man ger fåren foder.

På platsen fanns också en väldigt fin strandkant  att gå ner till.

Efter detta stopp så begav vi oss till naturreservatet Gamla hamn. Där finns Fårös mest berömda rauk, ”Kaffepannan” eller ”Hunden” Den hittar man på västra sidan på Fårö strax söder om Lauterhorn.

Färden går sedan vidare längs med västra kusten på Fårö. Mer kommer i nästa inlägg.