8. Vi fortsätter norrut på Fårö. Gotland

Vi lämnar ”hunden” söder om  Lauterhorn (förra inlägget) och fortsätter norrut på västra sidan på Fårö. Vi kör på små slingrande kalkstensvägar och kommer mitt ute i ingenstans till Helgumannens fiskeläge. Det var blåsigt och lite småkyligt men vi gick av bilarna för att gå ner till stranden och titta på det gamla spännande fiskeläget. I dag finns femton bevarade bodar och det bedrivs fritidsfiske. Några båtar och annan utrustning fanns även kvar.

Förr var strömmingsfiske en viktig del av försörjningen för många Fåröbor och fiskeläget användes flitigt.  Fiskeläget användes under 1800-talet och tidigare delen av 1900-talet av jordbrukande bönder, som under fiskesäsonger några veckor på vår och höst drog upp den fisk de behövde för året.

Vi fortsatte norrut och fick syn på en väderkvarn.

Vi kör upp mot Langhammars naturreservat och ser på de fina omgivningarna. Vi stannar till vid raukarna på stranden vid Klajvika.

Vegetationen på Langhammars och markerna söderut är präglade av att området under långa tider har betats av får. På den södra delen av reservatet har landskapet  karaktären av ett  savannlandskap, där talldungar omväxlar med karga, hedartade alvarytor.   På den centrala delen av Langhammar täcks den steniga marken till stor del av låga, krypande enbuskar, som har formats av vinden och  betats av fåren.

Vi körde till fyren på Fårös nordostligaste udde som varnat sjöfarare för de förrädiska sandbankarna sedan 1847. Ursprungligen bestod ljuskällan av rovoljelampor, som senare byttes mot betydligt ljusstarkare fotogenlampor.

Vi körde vidare för att leta upp Crêperie Tati på Kutens Bensin.